Kommer inte att sakna dig för resten av livet.

Har varit iväg och köpt David Austin roser till mina mentorer, jag har städat ur mitt skåp och klassrummet och imorgon går jag ut grundskolan. Jag vet inte om jag kommer att skratta eller gråta och det är väl det som är det sorgliga. Jag vet inte om jag vill ,jag vet inte vart jag ska ta vägen nu, kommer att sakna det trygga. 

Vi har fått tillbaka personliga saker vi gjorde i sjuan och såhär skrev jag om mig själv i en efterlysning vi skulle göra;

"En flicka i 13 årsåldern senast sedd i converse, slitna levis jeans och broder daniel tröja. Cirka 160 cm lång, har ljust hår som når lite längre än till axlarna"

De slitna levis jeansen har jag kvar men de har nästan helt blivit utbytta mot svarta stuprörjeans och annat härligt. Mina 160cm är idag något runt 165cm, inte en så stor skillnad. Mitt blonda då ofärgade hår har under de senasaste åren gått igenom mycket allt från platinablont(vitt!) till min nuvarande lite mer naturliga blonda färg, dock är den inte naturlig och jag ångrar att jag någonsin färgade mitt hår. Jag ser mig fortfarande som samma person som då bara lite mognare och lite äldre. Men åh herregud vad jag kommer sakna 9b1, det kommer aldrig bli vi igen och idag var sissta gången vi tre åt mat i matsalen, vet inte hur det känns, försöker att inte känna, vill inte känna men åh herregud vad vi är bra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0