Jag bor mitt i staden men har aldrig vart så ensam.

Allt som gör mig lycklig just nu är musiken. Ibland blir jag lycklig av kläderna också men bara ibland. Ska de få sekunderna eller minuterna i extas väga upp allt det andra? Det går inte jämt ut just nu, orken finns inte längre. Tänker på allt som varit, allt som var bättre. Jag vet inte vad det är men det känns som att jag är splittrad just nu. Jag vill uppleva extas hela tiden inte bara några få minuter per dygn, det räcker inte för mig. Räcker det ens för någon? Jag längtar tills i sommar, eller gör jag värkligen det? Jag tror inte något kommer bli bättre i sommar, sämre kanske. Det blir våran första och sista sommar tillsammans eller är jag för pessimistisk nu?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0