strawberrygums

10 år av saknad och snart är det 10 år till. Tiden har gått så fort, tiden har gått alldeles för fort. Mina minnen med dig bleks bort, även fast jag inte vill. Känslan av att vara älskad och av att vara din lilla prinsessa, jag vill vara din lilla prinsessa igen. Ibland undrar jag vad du tänkte, hann du tänka? Jag var så liten och du var så ung, varför hände detta dig? Jag kommer aldrig sluta drömma om att du ska komma tillbaka till mig och jag hoppas fortfarnade på det fast innerst inne vet jag att du är borta för alltid.

I december är det tio årsedan, i miss you!

Jag var inne på Espresso house förut och beställde klart och tydligt en varm god choklad med laktosmjölk + grädde. När jag sätter mig på den hårda snurrande stolen och smuttar på min varma goda choklad så fylls min mun med en besk äcklig smak av halvkall caffe latte. Jag går snällt tillbaka till kassan för att påpeka för den stressiga blondinen att hon gett mig fel "caffe". Där står jag och minuterna går utan att hon börjar tillbereda min choklad istället fortsätter hon hjälpa de i kön. Tillslut börjar hon babbla om någon sojamjölk jag säger att jag vill ha laktos fri mjölk! Sen efter ytterligare några minuter får jag min varma choklad som saknar grädde och istället flyter det något kallt skum ovanpå som inte faller mig i smaken. För att inte klaga så mycket så struntar jag i detta hon i kassan hade ju så mycket att göra. Jag smakar på chokladen och vart fan är choklad smaken? Chokladen smakar bara allmänt äcklig och den äckliga mjölken smakar inte choklad, jag kan inte beskriva smaken men det smakar inte choklad kan jag lova. Fick dessutom betala 3 kr extra för jag ville ha laktos fri mjölk men när jag kommer hem känner jag hur min mage börjar bubbla och jag mår illa. Hon har då inte gett mig en laktos fri varm choklad kan jag lova. Tackar nog nej till Espresso house i framtiden.

Tjejerna vickar på sina små höfter i takt till den dundrande musiken. Hon står där intryckt mellan två äldre och muskulösa killar. Hennes sönderblonderade hår lyser på dansgolvet samtidigt som hon drar sina armar genom det mjuka håret, och killarna kommer bara närmare och närmare henne. De står så nära varandra att de nu kan känna varandras svettlukt som tar över den annars så starka parfym doften. De två killarna håller händerna runt hennes taniga kropp medans hon gör konstiga rörelser som kan likna något ur en porrfilm. Hans muskulösa lår trycker han tätt intill hennes ben och försöker efterlikna hennes hektiska rörelser. Bakom henne står den andra killen med uppknäppt skjorta och dansar runt henne. Innan låten hunnit sluta så står hon där igen intryckt mellan två nya killar.

Det är stressigt på vardagarna. Man vaknar tidigt, äter frukost, duschar, packar väskan (som man återigen glömde packa dagen innan) sätter sig på cykeln, cyklar iväg, springer in till skolan, tar med böckerna och anländer flämtandes och svettig till första lektionen. Dagen går, du lyssnar, läser, lär, skriver, äter och pratar. Man kommer hem på eftermiddagen och du kanske får för dig att stressen lagt sig. Så är dock inte fallet. När man äntligen kommer hem har man läxor att göra i alla ämnen man haft under dagen, förutom detta så ska man kanske gå ut med hunden, hinna till träningen och samtidigt ha ett socialt liv. Inte det lättaste kanske? Vi försöker alla prestera bra i skolan framförallt så vill alla prestera bra i skolan även om det alltid inte blir som vi vill. Ända sedan vi var små har vi fått lära oss att skolan är något vi alla måste gå igenom läxor prov och redovisningar. Alla har vi framtidsdrömmar, men hur ska man resonera nu när man ska välja till gymnasiet? Ska man plugga för att utbilda sig till det man alltid drömt om eller ska man välja en ganska bred linje för att man är osäker på vad man vill bli innan gymnasiet så man har någonting att falla tillbaka på? Vi vill alla ha en karriär, vi vill alla bli något. Jag vill i inte bli fabriksarbetare som går till samma arbete dag ut och dag in. Jag vill inte vara ännu en i mängden. Jag vill låta mina drömmar gå i uppfyllelse, bli någon, göra karriär och lyckas. Jag tänker inte sitta som en soffpotatis om tio år, jag ger inte upp. Sån är inte jag. Jag kämpar och ska jaga mina mål tills jag uppfyller dem. Hur skulle mitt liv sett ut utan skolan? Skulle det vara detsamma, troligen inte. Jag skulle inte varit så utvecklad som jag är idag jag skulle inte känt samma människor som jag gör nu Mitt liv hade troligtvist varit ganska lugnt, vad skulle jag ha att stressa för? Skulle jag stressat för att hinna se samma gamla blaska på teven som går dag ut och dag in? Skolåren är kanske den stressigaste tiden i våra liv, så mycket vi ska hinna med på så kort tid men trots all denna stress så är skolan något bra, en bra utbildning är något vi alla kommer ha nytta av i livet.

"education is freedom" oprah